Hej!

Hoppas alla mår bra!

För 2 veckor sen hämtade jag hen en häst. En varmblodstravare 10 år, Lollo som jag kallar henne. En riden men inte skolad häst.Så det är nått att jobba med. Atm är hon omusklad och i dålg kondition så det jobbar vi mycket med. Hon är lättstressad som dom flesta travare är. Men vi kommer att backa bandet till ruta ett bara för att hon ska få en bra grund utb mässigt.

Det är nog det bästa beslutet jag och min familj har tagit. Att jag ska få börja om med hästar igen. Stallet får mig verkligen att slappna av och bara vara där och då. Vilket är nått jag behöver. Det är som att jag har en soptunna när jag kommer till stallet, jag bara lämnar alla tankar, ångest, stress osv. Soptunnan blir full varje gång jag dumpar av allt och när jag kommer därifrån är den halv.

Jag är även gladare  och mer avslappnad när jag varit där. När det gäller psykisk ohälsa och sjukdommar är det otroligt viktigt att hitta sin egen fristad där man kan lämna allt och bara vara. För mig är det stallet och hästarna. Det gör att jag har en mening med varje dag och kommer ut varje dag, vilket också är otroligt viktigt för en både psykiska och fysiska hälsa.

Just nu är mitt liv inte så intressant då jag måendemässigt ramlat ner igen. Så det jag gör om dagarna är stallet och Lexie. Det är det jag orkar och klarar. Det jag inte tycker är jobbigt att göra utan mer ser fram emot. Men det kommer komma ett separat inlägg om mitt mående. 

Kämpa på!

//Emma