29 september 2021

Att våga

Emma Holmgren

Hallå Hallå!
Jag har inte hunnit skriva nu på några dagar då jag haft fullt upp.
Men något som jag tänkt mycket på senaste tiden är dehär med hur svårt jag har att släppa in nya människor tätt inpå och verkligen släppa allt. Alla känslor, alla händelser jag vart me om, bara skala av alla ens fasader för någon. Därför jag tänkt mycket på det är föratt jag har just gått in i ett nytt förhållande. Han är helt underbar och någon jag blir så lugn och trygg runt. Men jag har verkligen haft så svårt att öppna upp mig och berätta om mina hjärnspöken osv för att jag har tänkt att "tänk om han tror jag är knäpp och sticker när jag berättar mina tankar"
Det har varit nått som vart superjobbigt för mig och jag tänkt på dagligen. Men han står kvar där än trots mina dåliga dagar och sånt jag berättat. Och jag tror faktiskt det är för att han ser den jag är bakom all psykiska ohälsa, han ser Emma. För det är precis det jag känner när jag är runt honom, och det är något jag värderar otroligt mycket.
Jag pratade med pappa om det för ett tag sen då jag var orolig och då sa han att jag alltid haft svårt att släppa in nya personer oasett om det vart vänner eller annat. och det är snat när jag tänker på det. Jag har alltid haft en otroligt stor och svår mur runt mig som jag har väldigt svårt att riva ner och låta nån hjälpa mig att riva er den. Men jag tror det har mycket att göra med att jag så ofta blivit sårad och huggen i ryggen. Desto oftare det sker desto hårdare blir muren att riva. Min mur har under alla år blivit väldigt stadig och jag är expert på att sätta upp en fasad och dölja om jag. Nu för tiden har jag lättat väldigt mycket på allt och blivit en väldigt öppen person. Men det är ändå väldigt svårt att släppa in en ny människa efter allt ja fått höra, blivit kallad osv. pga min psykiska ohälsa. Och det ända jag kan göra är att försöka. Jag försöker varje dag. Jag lär mig varje dag. Jag blir starkare varje dag. Och framförallt jag gör framstag varje dag just pga. att jag försöker och accepterat migsjälv för den jag är.
Kämpa på!
//Emma